Fika och problemlösning

Jag träffade en kär vän igår för en sista fika innan vi drar iväg för att fira sommar på olika håll. Hem kom jag dessutom med en hel påse lånade mammakläder. Perfekt. Nu behöver jag inte köpa ett enda plagg till resterande gravidveckor.

Hur gör man?

Det här med en lyckad familjebild strävar jag förgäves med att få till. Hur gör folk? Först ska hela familjen samlas, en fotograf ska skakas fram och sen... Vårt försök framför årets midsommarstång är nedan fritt att beskåda. Lillkillen envisas surt med att hålla fast sin duplotraktor och vägrar se in i kameran, (vilken min bror motvilligt håller i). E är visserligen snygg som alltid men är en aning upptagen att få vår son lite mer medgörlig. Jag får väl själv medge att det är jag som står för den värsta tabben...Halvt gömd bakom mannen i en pose som får mig att se ut att vara i tioende månaden och intagit födeställning. Som om min bredbenta-ko-look inte vore nog kommer min pappa inspringandes i bild och viftar med en svensk flagga. Här har ni vår familj.

Hej Oslo!

Då är vi åter hemma i Oslo efter en semestervecka i Sverige. Vi har bott hos mina föräldrar på landet och har haft fullt upp. Istället för bloggande har vi sprungit barfota i gräset, varit på snigeljakt, räddat fågelungar, lekt med katter, hästar, hundar, grodor, flugor och marsvin. Vi har intagit Växjös gator och torg, besökt lekplatser, träffat vänner och släkt. Lillkillen har fått nya kompisar, kört fyrhjuling, åkt skottkärra, följt EM från morfars biorum, hoppat studsmatta, utforskat mullvadshögar, badat och sparkcyklat. Sist men inte minst har vi firat traditionell svensk lantlig midsommar med sill, jordgubbstårta, (snaps för ickegravida), svenska sommarhits, midsommarstång, lekar, sol blandat med regn, grillning och mygg/knott, (vilka gjorde mig påmind om varför jag inte kan bo i den småländska skogen). Med undantag från sistnämnda odjur har vi inte mycket att klaga på.

Hej då!

Lillkillen har tagit på sig morbrors skor och tänker ta med vagnen på promenad. Ha de säger han och vinkar.

Wild card och klassiker

Igår var E och köpte två DVD-spelare till bilen, en till e och en till Lillebror, inför vår kommande roadtripp till Sverige. Det är nästan 60 mil till mina föräldrar och denna gång ska vi köra på dagtid, det vill säga med e i ett vaket tillstånd. Då säger det sig självt att det krävs lite underhållning. Lillebror är ju än så länge för liten för att se på film, och kommer så förbli en bra stund till, men självklart tänkte ju bästa pappa E även på honom. Sött. Vid närmare eftertanke är en DVD-spelare det första och enda vi har köpt till Lillebror, så här 2,5 månader innan ankomst. Prioritering.

Så, jag har haft två uppdrag idag. 1. Köpa dvd-filmer och 2. packa inför resan. Tycker jag klarar båda delar alldeles galant. Tre butiker var jag inom innan jag äntligen hittade ett exemplar av Pingu som numera har gått om Uki i popularitet. Fick även med mig en chansning, Sauen(=fåret) Shaun. Denne är för e ingen tidigare känd bekantskap, men han har alltid haft ett kärt förhållande till får, så det kan gå hem. Vad gäller packning har jag redan överträffat mig själv genom att redan igår skriva en packlista. En lista som jag också följer idag och mer än halva packningen till både e och mig kan klassas som klar. 

Nu mer packning, lite styrketräning och dusch innan jag ska ut och vara social ikväll.

 

Åh...

Se, vad jag fann när jag egentligen letade efter en försvunnen tröja till e. En liten blöja av ministorlek som blivit över sen vi sist hade en liten nyfödd i huset. Så liten, så söt, snart i bruk.

OBS! Detta inlägg får mina graviditetshormoner stå för. (Mitt normala jag undanbedes all inblandning).

Föda i vatten

 I ett av de senaste numren av tidningen Gravid är det ett reportage om en kvinna som valt att föda i badkar på ABC-kliniken. Jag har även i dagarna, av en slump, sett ett program om vattenfödslar i en upplåsbar liten bassäng hemma i sitt eget vardagsrum Senare scenario är absolut ingenting för mig, men eftersom jag ska föda på ABC, som är kända just för sina vattenfödslar, har jag ju möjlighet. att föda i ett riktigt  förlossningsbadkar med erfarna och kompetenta barnmorskor på plats. Jag har dock alltid varit väldigt skeptiskt till förlossning i badkar men efter att ha blivit mer påläst och pratat med min barnmorska på ABC känns det inte längre lika främmande. Kvinnor som har fött i vatten verkar ju vara helt lyriska efteråt. Det jag skräms av är hur "badvattenmiljön" kommer att se ut. Vi har dock sagt att vi inte ska ta något beslut innan utan helt enkelt ta det som det kommer den dagen. Det går ju ändå aldrig att planera en förlossning.

Bilder från Gravid nr 3/2012

På väg hem från Barnehagen

Det går bra

Man kan kanske tro att jag ligger gömd under täcket och deppar idag efter gårdagens katastrof/partydödare/fiasko. Men nej. Jag fixar det goda humöret med lite shopping såklart. Just nu i provrummet på Svangerskapet för att finna min midsommarklänning.

Blågula drömmar

Snart är det dags så jag har lite svårt för att sitta still här hemma. Vi värmer upp med Frankrike-England och Lillkillen sover sött. Även om han inte fick vara uppe för att se Sverigematchen får han åtminstone sova i gult och blått. Finaste lilla e. 

Bad för valross

Oavsett hur stor eller liten min mage är, känner jag mig inte bekväm med att skutta runt eller ligga och steka i bara bikini i sommar. Jag vill dock kunna njuta salta och svalkande bad, så problemet är löst med en "mamma-tankini" från Noppies. Ett av få gravidplagg jag har köpt då det jag tycker det är svårt med mammakläder. Dåligt utbud, tråkig passform och onödiga pengar eftersom jag inte har planer på att bli gravid fler gånger. Jag har därför försökt hålla mig till ett par basplagg från H&M och så ska jag ge mig  själv en ny garderob i julklapp när alla gravidkilon är borta. En midsommarklänning ska jag dock unna mig så jag funderar på att chansa och ta en tur inom Svangerskapet på Majorstuen där jag också fann min tankini. 

Märkligt?

Både igår och särskilt idag har jag inbillat mig att min mage har krympt en aning. Det kan väl inte vara möjligt? Den känns nu liksom lite mer som en v.29-mage förväntas att se ut. Förra veckan upplevde jag den mer som en v.34-modell. Även min vän, Oslo på svenska, påpekade att jag såg lite mindre ut igår. Det måste dock vara kläder, allmänt välbefinnande och psyket som påverkar. För en gravidmage kan och ska väl inte krympa?

  Vecka 29

Fjärilar i magen

Oj, vilken vecka vi nu har hamnat i. Lillkillen inledde med att sova till kl. 08.00!! Det sker inte ofta utan kl. 04.50 som var den tid vi steg upp söndag natt är betydligt mer vanlig. Till saken hör att han fick vara uppe lite längre igår. Han tjatade ju så om att få se klart hela matchen mellan Italien och Spanien och eftersom han är så besviken för att inte få se Sverigematchen ikväll, kunde vi ju inte neka honom det. Sverige spelar match ja. Spännande. Det finns nog inget annat som gör mig så nervös. Eller nja..kanske. Min topp 3 i nervositet är nog följande:

1. Uppkörning ( Helt otroligt att jag faktiskt har mitt körkort efter x antal försök)
2. Sverige spelar EM eller VM-fotboll
3. Föda barn 

Inte bara att att veckan kommer att vara en enda stor EM-fest så ser vädret också ganska lovande ut. E och jag har satt upp en grillmeny för de kommande dagarna, så det kommer avnjutas delikat fisk, kött, grönsaker och fräscha sallader i hela veckan lång. Det enda som kan ödelägga stämning och humör nu är en förslust ikväll. Åh, Heja Heja Sverige!!

...och fotboll

Pizza...

Lördagen

Så, vad har vi sysslat med idag? Det blev som jag hade förutspått - svårt att ta sig ur sängen. Träningen igår gjorde sig tydligt påmind men det är en välkommen värk. Inte heller behövde jag stiga upp när Lillkillen försökta dra mig ur sängen, utan E tog hand om vår morgonpigga son och jag fick en välbehövlig sovmorgon till klockan 8.00. Underbart. Väl uppe möttes jag av två storstädande killar så en bra start på denna lördagsmorgon var ett faktum. Dagen har sedan fortsatt med lek ute och fotboll inne. Det är bara att vänja sig vid att numera pågår fotboll både på TV, på vardagsrumsgolvet och inte minst i min mage. Så är livet med mina tre killar och jag stortrivs. Lillkillen har även haft en kompis på besök.  Lek och skratt blandades med väldiga bråk om leksaker, men det var kul att se dem tillsammans. Efter lekdejten blev det bad, bokläsning innan vi såg första halvlek av Holland - Danmark. När det var fem minuter kvar tyckte min kloka son att det var läggdags. Han hämtade sin Bamse, tog mig i handen och ledde ut mig till badrummet för att borsta tänderna. Så nu ligger han och sover och jag har en kväll för mig själv. Jag gissar att det blir lite mer EM, glass och en tidig kväll. Det var den lördagen. 

 

Lycka

Tidigare idag hade jag min sista PT-timme innan det är dags för födsel. Våra semestrar överlappar nämligen varandra så från och med nu får jag sköta träningen helt på egen hand. Det ska inte bli några problem för jag har fått en massa övningar som är bra att göra under hela graviditeten. Jag är på alla sätt mycket nöjd med dagens timme. Det var kul, jag hade massa energi och imorgon gissar jag att det kommer vara svårt att ta sig upp ur sängen. Härligt. I tillägg sa hon att jag är en av dem som strålar som gravid, att jag såg vacker och fräsch ut. Jag visste först inte om hon drev med mig med tanke på den 90-åriga valross jag har känt mig som den sista tiden, men då jag insåg att hon var helt seriös var det väldigt kul att höra något fint i motsättning till alla kommentarer om hur stor jag är. Ja, jag vet, jag ÄR stor, men kanske jag också har börjat stråla lite? Hon är i alla fall en fantastisk insprierande människa, min PT. Hon är kunnig, peppar, utstrålar både glädje och energi. Jag drömmer själv, lite i hemlighet, om att utbilda mig och jobba som PT. Ett jobb jag skulle älska att gå till - varje dag. Jag vet bara inte hur realistiskt det är? 

Nu är jag i alla fall väldigt belåten med viloläget jag har intagit i vår soffa. Lillkillen sover, vi har frossat i räkor och skålar i alkoholfri päroncider. För den stundande sommaren, EM , drömmar och vår växande familj.♥ Allt känns så mycket bättre idag. 

 En favoritbild på oss med vår förstfödde son i magen (v.30).

Lycka♥

Fotboll + fredag

Det var en riktigt dålig dag igår. Hormoner och hemoglobinbrist tog helt överhanden, vilket ledde till både gråtattacker och yrselanfall i frysdisken på KIWI. Idag är det mycket bättre. En god natts sömn, flitigt knaprande av järntabletter, sol och känslan av FOTBOLLS-EM gör den denna fredagmorgon alldeles ypperlig. Fredag betyder också "Ha med dag" i barnehagen, vilket innebär att alla barn få ha med sig en valfri sak hemifrån. Dagen till ära valde e mellan en fotboll och den nya hunden, (från Build-a-bear), som han fick av Bestemor, Bestefar, Tante T och kusin T då de satt barnvakt för några helger sedan. Det blev såklart hunden, vilken också ska få agera maskot under EM.  

Svenskt i Stensparken

Eftermiddagen har jag spenderat i Stensparken med min 56% svenska son, min 12% svenska sambo och ett gäng andra 100% svenska barn och vuxna. Här har det grillats, ätits jordgubbar, umgåtts och lekts. Allt för att fira vårt vackra Sverige. Grattis!

Tidig nationaldagsmorgon

Han vaknade klockan 5 idag. F-e-m. Det är inte okej. Han är väl ivrig att fira Sveriges nationaldag idag. Kanske också därför han på egen hand har stylat håret med ett lypsyl han fann under den korta tid jag satte i mina linser. I ett icke vaket tillstånd kan tilläggas. En av oss är åtminstone redo för fest. Hipp hipp!

Mer om ABC

Jag har som nämnt sökt och fått födeplats på ABC-kliniken vid Ullevål sykehus. Ett val som jag känner mig mycket komfortabel med då vi inte fick någon positiv upplevelse, (utan att gå in i detalj här och nu), förra gången då jag födde på vanlig födeavdelning. ABC står för Alternative Birth Center, vilket bland annat innebär att det inte finna någon medicinsk smärtlindring. Istället erbjuds akupunktur och badkar. Ja, jag vet att jag kommer hata mig själv när jag väl ligger där in action och gladeligen skulle hugga av mig en arm för lite epidural.  Saken är dock den att förra gången klarade jag mig med lustgas och en alvedon under mina trettio timmar med värkar. Nu är lustgasen borttagen från alla sjukhus i Oslo och det är dessutom inte smärtan i sig som skrämmer mig utan att känslan av att mista kontroll och känna mig otrygg. Känner jag mig trygg och i goda händer blir det också så mycket lättare att hantera smärtan och ge fullt fokus på att föda barn.  På ABC, med cirka 650 förlossningar, jämfört med Ullevåls dryga 6000, per år blir man uppföljd genom hela graviditeten så att när det väl är dags för förlossning känner man både jordmödrarna och omgivningen. De finns där för oss under förlossningen och för mig betyder det väldigt mycket.

Jag har än så länge varit på två kontroller och omvisning på ABC och det känns riktigt bra. De tre fødestuerna ger ingen direkt känsla av sjukhus, de är stora och har alla dubbelsäng och badkar. Samtliga jordmödrar jag har träffat där ger ett mycket positivt intryck, vilket bidrar till att jag nu ser fram emot att föda barn igen. Det vore fantastiskt att denna gång få uppleva att höra ett skrik och sen få upp vår välmående lille son på bröstet.

En nyfödd liten e första gången i mina armar.

På barnintensiven 14/11-2010.

Resultatet

Jag är nöjd med gårdagens frisörbesök. Nu har jag tunnare hår, inga slitna toppar och bäst av allt är att utväxten är borta.

Det bästa till mig

Oj, vad vi kompletterar varandra, E och jag. Han har lämnat kvar de allra bästa bitarna i en Gott & Blandat-påse. Tack tack!! Jag har precis varit på svangerskapskontroll hos min Jordmor på ABC-kliniken. Allt såg bra ut men jag har både väldigt låg blodprocent/värde och ännu lägre blodtryck, så jag förtjänar ett par bitar lakrits. Järntabletter måste jag också börja ta mot min vilja. Hon hade full förståelse för att jag känner mig så trött, sliten och ofta svimfärdig. Nu lakrits och sen PW.

Inte första gången...

Någon har tidigare idag olovandes lekt med min iPhone och klumpigt nog lämnat bildbevis. Misstänker någon, en inneboende, med storlek 23-24 i skor.

Sanningen

Jag fick så söt kommentar av finaste Karin angående i bild i föregående inlägg gällandee min mage och mitt hår. Sanningen är att den togs runt v.20 och idag går jag inte runt med en liten söt kula längre. Håret har också sett bättre dagar då jag går runt med en mindre smickrande utväxt. Här är jag, idag, v.28.

Utväxten ska jag faktiskt ta itu med redan i eftermiddag då ett efterlängtat frisörbesök väntar. Kulan få hänga med ett tag till och lär väl bli minst lika stor som sist.

Välkommen till världen!

För en liten stund sedan fick vi det glada beskedet att en ny liten pojke i vänskapskretsen har fötts. Nu längtar jag ännu mer efter vår lille bebis.

Røa, lek, nödighet och wok

Vi är nyss hemkomna från marknad på Røa, där vi också vinkade av E på t-banan. Det är Musikens dag i Oslo så han ska passa på att socialisera sig. Lillkillen och jag valde att avsluta eftermiddagen i sandlådan tills min gravidpåverkade urinblåsa höll på att utlösa fullkomlig panik. Allt ordnade sig och nu ska vi snart laga lite wok då det tydligen ska vara den nya favoriträtten i barnehagen. Trevlig lördag.

Lång?

Nu klarar han att öppna kylskåpet. Inte bra. Han har blivit lång och det märker jag även på både byxor och tröjor som har blivit alldeles för korta. Klockan 7 idag gjorde jag en ordentligt utrensning i garderoben. En del fick kastas och en del får Lillebror ärva. Nu ska jag med mig båda mina långa och ståtliga killar på marknad.

Marathon

Idag är det Stockholm Marathon och på många sätt avundas jag alla hurtiga löpare. Å andra sidan är jag ganska nöjd med det lugn jag befinner mig i detta nu. Lillkillen sover ute i vagnen och E är på lägenhetsvisning i Haslum, (stöd till ett vännepar). Jag är parkerad i soffan med min frukost bestående av hallon, blåbär, kesam och krossade linfrön. Jag tröttnar aldrig. Vad gäller Marathon skulle jag mer än gärna ha det på meritlistan men jag tvivlar på att det kommer bli verklighet. Åtminstone inte inom någon snar framtid. Däremot har jag bestämt mig för att springa Göteborgsvarvet 2013 eller 2014. Det känns rimligt. Vid närmare eftertanke ska jag ju dessutom genomgå en annan form av marathon om tre månader. Då ska jag slå min förra tid på 30 timmar. Det blir skoj.

Sporty och kulturell

När jag begav mig ut på min promenad tidigare idag blev jag först ganska besviken då juni visade sig att inte alls leva upp till sin roll som sommarmånad. Småkallt och blåsigt som om det vore en halvbra dag i april. Efter några monsterbackar lyckades jag dock få upp värmen på egen hand och fram tittade både lite sol och två betande hästar i det gröna. Det är ju sommar. 

En stund senare befann jag mig på Bogstad gård där jag möttes av en man som bjöd in mig på konstutställning. Det visade sig vara konstnären själv, Tom Pøhner, vars verk jag inspekterade nästkommande tjugo minuter. Han hade flera fina tavlor som hade passat som exempelvis dop-, student-, bröllop- eller sommargåva. Det slutade dock inte med något köp idag med min kulturella suktan blev tillfredsställd för en liten stund. Sporty och kulturell fredag. 

En bit av utställningen som sträckte sig över två våningar.

Hej juni

Maj avslutades på bästa sätt med bland annat modevisning och cafébesök med denna härliga tjej. Idag välkomnar vi juni och jag har nyss vinkat av vår fina dagiskille. Dagen kommer enligt planen fortskrida med städning och PW innan det är dags för hämtning och sommarhelgfirande. Det går inte komma ifrån att juni klingar fint, juli likaså, men låt oss ändå hoppas att dessa månader går fortare än vanligt i år. Vi längtar efter både Lillebror och ett ickegravid't tillstånd.

 Dagens e med med kläder, skor och keps på, med skrubbsår på näsan och vattenflaska i handen, redo för avresa mot en ny dag i barnehagen.

 

Kära Uki

God morgon. Medan jag ordnat matpakke och packar dagisväskan får Lillkillen se ett avsnitt av Uki. Det är en gul liten humla (tror jag) som leker med sina vänner i en harmonisk trädgård. Han får i alla fall e att sitta still en stund och jag får jobba ostört. En vinnande morgonvana.