Vår kille kryper runt, busar, sitter ofta på knä och prövar att resa sig på fötterna, är duktig på att äta och för att uttrycka det enkelt är han glupsk och slukar det mesta som går att stoppa i munnen. Det är väl egentligen bara potatis som han inte är så förtjust i och jag förstår honom till fullo. (Potatis är helt enkelt inte gott och har heller aldrig fallit mig i smaken). Han har gediget intresse för djur, bollar och bilar och har lärt sig att sammankoppla olika ljud med diverse föremål och situationer. Han "brummar" t.ex. när han kör eller ser en bil. Han ler och gör ett "Mmm"-ljud när han ätit något extra gott som t.ex. en majskrok. När han vill ha tröst så låter det som han säger/gnäller "Mamma, mamma". Han har ett annat mer svårbeskrivligt "stönliknande" ord när han hälsar eller försöker få kontakt. Får han inte den uppmärksamhet han är ute efter upprepas detta ljud högre och allt mer bestämt. I det stora hela pratar han ganska mycket och mer varierat så det är spännande och se vad hans första "riktiga" ord blir. Inte minst på vilket språk...
Han älskar när man kryper ikapp och/eller jagar honom. Bada är ett annat favoritnöje oavsett om det sker i en bassäng, badkar eller balja. Sång med rörelser är skoj, t.ex. Imse vimse spindel, som han själv försöker lära sig och ta efter. Härma gör han generellt mer och mer - uppmärksam som han är. Det kan vara allt från att någon tuggar tuggummi, räcker ut tungan, klappar händerna eller slår i bordet. Böcker är intressant men lite problematiskt då han äter upp dem. För mig är det viktigt att läsa sagor varje dag - både mysigt och bra för bl.a. språkutvecklingen, så det löser vi. Jag har själv inte läst en enda bok sedan han föddes, vilket för mig är riktigt illa. Det är läsa, sova och allt annat som kan placeras under kategori avkoppling eller stillasittande som inte längre existerar i min vardag. Men jag klagar inte för dagarna med vår son ger så mycket mer. Det är hela tiden något nytt som sker, det är kärlek, underhållning och massa mys. På dagen är han en väldigt charmig och glad kille med en enorm utstrålning. Folk utbrister i regel: Å, så blid, när de träffar honom. Blid är ett väldigt bra norskt ord och jag tycker det är svårt att finna någon klockren svensk översättning. Slog upp det på nätet och där står det mild, vilket inte stämmer. Det är mer samma betydelse som glad, men enligt min uppfattning innefattar det lite mer än så. Återkommer på den punkten för nu vaknar vår åtta månader gamla solstråle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar