Så, då var vi inne efter ännu en fin dag på Hovden. För att sammanfatta det kort så är nätterna jobbiga, men dagarna fantastiska. Tycker det är helt okej att så är fallet då jag har haft turen att belönas med relativt litet sömnbehov. Att lägga mig ner och sova mitt på dagen finns inte ens på kartan. Mitt låga antal sovtimmar kan dock resultera i flaskhalsar i mina tankebanor, toarullar i kylskåpet samt en och annan försinkad hushållssyssla.
Idag ville inte Lilla e upp förrän 8.30. Det gillar vi. Att farmor och hennes tvillingsyster tillsammans herrarna i huset ställde upp som barnvakter, så att E och jag fick sova vidare, gillar vi ännu mer. Lilla e klagar inte han heller. Tänk att få full uppmärksamhet av inte bara en, utan två likadana, farmödrar. Vid 10-tiden kände jag mig ganska utvilad och vi fick lyxen att slå oss ner vid ett dukat delikat frukostbord med lax, omelett, skinka och annat gott som kan konsten att fresta mina smaklökar.
Efter att våra magar var belåtna ville Lilla e ut på tur och bl.a. se skidbacken. Farmor och farfar, tante U och onkel T ställde så gärna upp på det. Det var då E och jag passade på att bege oss ut i löparspåret. 8 km blev det. Får ta milen en annan dag. Väl hemma, välmående och energifyllda fick vi en skön stund i solen som tittade fram lägligt. Det är inte ofta E och jag sitter bara vi två läser och dricker kaffe medan vi väntar på att Lilla e ska komma hem från sina äventyr. (Ska minnas hur njutningsfullt jag en gång tyckte att det var när han är en spänningssökande tonåring). Men så är det ju så...det räcker att vara åtskiljd från Lilla e en halvtimme för att jag ska börja sakna honom, så när han kom hem blev tillvaron ännu lite ljusare.
Resten av dagen har bestått av grill, vinka av U och T, höjdbestigning och det har varit och kommer att bli en massa sedvanligt hyttekos. Det är trivsel på hög nivå här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar