S & S

Måndagens shopping

Det blev lite nya barnkläder som fick följa med hem från Glasgow. Vi gjorde det smidigt för oss så allt är från BabyGAP. Kläderna verkar vara av bra kvalitet och jag hoppas att dem ska kunna passa sommaren ut.

Till E och mig blev det elektronikprylar i form av en rakapparat och en plattång som vi fick för halva priset. Fynd kan tyckas, men man köper inte elektronik i Skottland när man bor i Norge. Det är inte bara vänstertrafik, sockrade popcorn och män i kilt som skiljer de båda länderna åt utan också eluttagen. Ibland förvånas man över sin egen dumhet, men kvalitet till lågt pris var det ju åtminstone.

Tillbaka i ett regnigt Oslo

Vi befinner oss åter igen på norsk mark och regnet bara öser ner. Det passar oss ganska bra för vi hade ändå tänkt ägna denna dag åt att packa upp, tvätta och fixa samt en massa innemys. Det är alltid skönt att komma hem, men dagarna i Glasgow har varit så fina och över all förväntan. Jag måste erkänna att vi var ganska nervösa för hur de skulle gå med Lilla e på flyget, men den oron var helt klart obefogad. Några öronsmärtor existerade inte, utan tiden i luften gick åt till lite sömn, mat, skratt, bus och flirtande med flygvärdinnor. I Glasgow gick också allt bra med oss alla. Vi hann inte bara med ett otroligt vackert och underhållande bröllop med barnvakt dag/kväll/natt, utan också lite shopping, god mat och massa familjemys.

Tusen tack farmor och farfar för all ovärderlig hjälp som möjliggjort denna helg. ♥

Dans på hög nivå

Måste bara äta lite chokladkaka först. 

Pudra näsan

Jag och Kathrine på toaletten.

Espen and Emma

Så fint skrivet om alla gäster...

Det vackraste bröllopet

Det är kilt, det är bunad, det är finklätt. Det är skotskt, det är norskt, det är festlig stämning och det är så vackert. 

I Skottland

Framme. Flygresan gick alldeles utmärkt. Nu väntar vi på att få vår hyrbil som ska ta oss från Edinburgh till Glasgow. Så tacksam att det inte är jag som ska köra på fel sida. 

Packa packa packa

I morgon reser familjen E till Skottland. Där väntas långhelg med bröllop som det stora huvudmomentet. Som jag har längtat! Både ask- och orosmoln är eliminerade, barnvakt medtas och klänning är köpt. När packningen också är ordnad är det bara att börja ladda för det ska bli fest. E och jag med våra vänner i vacker omgivning. Jag ska få äta en hel middag, sittandes still på en stol, med fria händer och bara min egen mun att mätta. Jag ska inte behöva underhålla utan underhållas, fira med champange, bära smycken och skyhöga klackar till en ny fin klänning som inte riskerar att ödeläggas av gröt eller andra babyfläckar.

Ja, jag köpte faktiskt en klänning så sent som igår. Efter flera timmar i stan var jag på väg att ge upp då plötsligt, en för mig, helt ny butik uppenbarade sig. Det kändes som att finna en oas i öknen. Hallucinerade jag? Där hängde ju min klänning med sällskap av en massa andra festfina plagg. Inte den i mina drömmar, men tillräckligt bra för att vi ska kunna lämna tjatet, sökandet och frustrationen bakom oss.

Packning var det ja, och ladda, vilket i mitt fall betyder sova då jag har varit uppe sen kl. 05.00 idag. En sak till. Chilin? Är rädd att den inte kommer att överleva helgen. Kan man knacka på hos grannen med en ensam växt under armen och fråga om han kan vara så snäll och ge den vatten, ljus och lite extra omvårdnad, och med det ändå bibehålla skenet av normalitet?

Jag har som sagt hållt igång sedan kl 05.00 idag. Det anser jag ge mig rätten att vara en aning osammanhängande. Nu sängen, imorgon Glasgow. Här ska det firas kärlek. Vackert.

Grattis lillebror, morbror och svåger!!

Idag blir min yngsta bror, Lilla e's morbror, 16 år (!). Ett gigantiskt GRATTIS till dig. Önskar dig den utomordentligt fina födelsedagen som du så väl förtjänar. Jag hade så gärna velat fira denna speciella bemärkelsedag med dig, men det får vi ta igen när vi kommer till Sverige om inte allt för länge.

Den 26 maj 1995, dagen då min bror föddes, minns jag mycket väl. Det var sommar ute och min andra bror och jag var på landet hos vår morfar och väntade ivrigt på att våra föräldrar skulle ringa och berätta att vi nu hade fått ett till syskon. Samtalet kom och jag kan ännu idag känna det lyckorus som spred sig i kroppen när jag fick höra att vi hade fått en fullt frisk lillebror, och i bakgrunden yttrades ett litet skrik från denna lilla krabat. Lite senare kom pappa för att hämta oss och väl inne i sjukhuset studsade vi fram av förväntan genom sjukhuskorridorerna till BB. Han var så fin vår lille lillebror. Här träffas vi för första gången.

Eftersom jag är tio år äldre än min lillebror har jag klara minnen från hela hans uppväxt. Jag satt gladeligen barnvakt och det var med både stolthet och glädje jag tog med honom på utflykter, bio, lekparken och till affären för att köpa glass. Här kör vi bil.

Lite svårt att förstå att han nu är 16 år och morbor till min lille pojke. Upplevelsen av att få och växa upp med syskon hoppas jag en dag också kunna ge till Lilla e.

Ett ställe att trivas

Vi är i leksaksbutiken och det fullkomligt lyser om Lilla e. Spännande att se vad som får följa med hem.

FÖRE och EFTER

 

 

På väg

Färdig med vardagslyxen och är på väg för att hämta min fina son och träffa bästa K. Nu längtar jag. 

Egentid pågår

Vi är igång med en välbehövlig uppfräschning inför sommaren. Så fin man blir inbakad i folie. Jag är i alla fall betydligt mer komfortabel än vad jag ser ut att vara. Detta blir bra.

Lyxtisdag

I eftermiddag/kväll ska alla familjemedlemmar iväg på varsitt håll. Pappa E ska spela match samtidigt som jag ska till frisören så Lilla e ska spendera några timmar hos K. Känns som att ingen av oss kan komma att bli missnöjd med kvällen. Eller nja...det beror ju lite på hur resultatet blir på både planen och salongen, men innan jag vet det kommer jag njuta av denna underbara egentid. Ett halvår utan sömn börjar ge sitt till känna mer än någonsin, så att bara få sitta och bli ompysslad samt för en stund halvt kliva ur mammarollen är för mig ren och skär vardagslyx. Att jag är just mamma kommer nog vara ganska uppenbart då frisören kanske finner några kala fläckar här och var där Lilla e varit framme och slitit, och inte minst när hon får syn på de orangea resterna från dagens lunch. Kanske Lilla e också borde få sig en frisörtimme? I nacken har han kul nog fortfarande långt mörkt hår sedan födseln medan resten av huvudet har fått nytt ljusare hår. Det rättar nog till sig, haha.

Socialt utbyte

Det har blivit lite av en utmaning att byta om på babysimningen samtidigt som man ska ha koll på en vild, väldigt snabb och rymningsbenägen baby. Han vill leka med de andra bebisarna som alla ligger så snällt på sina mattor. (En del av dem är just snälla, andra inte fullt så mobila). Ofta är det, som på bilden, lille J som får stå ut med hans bus. Lilla e tycker om att dra i hans långa, fina blonda hår, bita honom i fötterna och sno åt sig hans mammas saker. J är snäll och e bara skrattar. Busunge.

Endomondo

Så här läcker blir man om man just sprungit 8,76 km i ösregn. Varför springa i oväder kan man fråga sig? Det finns för mig många argument men ikväll blir svaret Endomondo - min nya App, baserad på GPS-funktion, och fungerar som ett analysverktyg för träningen. Den mäter och lagrar sträcka, tid och kalorier så att man hela tiden kan förbättra sina resultat. Perfekt för att bibehålla motivationen för löpningen. Nu vet jag att det absolut inte är några problem att springa en mil imorgon och då blir målet att göra det under en timme. Sen blir det under 50 min osv. Just nu är jag helt exalterad av Endomondo och vill satsa på långdistanslöpning på allvar, haha. Får se om inte E och jag ska springa Göteborgsvarvet nästa år och så kan mormor och morfar heja på oss tillsammans med Lilla e. Det blir kul.

Svart på vitt

Igår fick en del av vardagsrumsväggen sig ett lyft. Trevligt. Finns fler som kan komma att behöva det efter många månaders ammande.

Och mer energikrävande skulle det bli...

Vi lämnade Storo utan klänning i hopp om större lycka på Majorstuen. Det kunde vi ju hoppas på för trots att jag plöjde Bogstadveien upp och ner kom jag tomhänt tillbaka till bilen. Fanns inget annat att göra än att söka tröst på första bästa sushiställe. Lilla e lyckades där med konsstycket att inom loppet på fem minuter grabba tag i en stor klick wasabi och tack och lov hann han inte stoppa in handen i munnen. Det är inte många som hade fixat att käka wasabi på det sättet, och för en som på en hand kan räkna upp tidigare materfarenheter hade det kunnat sluta riktigt illa. Lilla e, sex månader: bröstmjölk/ersättning, gröt, rotfrukter, en sked mosad banan, lite jord - och WASABI. Hmm, jag som igår ägnade fem minuter bland barnmatsburkarna på KIWI med att resonera mig fram till om han var redo att smaka på grönsaker med kalkon. Lyckligt ovetande om att hur farligt nära han var över att hamna i ett ganska så trist scenario fortsatte han med att slita åt sig mina ätpinnar och glatt kasta dem över halva restuaranten. En halv minut sen senare var jag ett par nya pinnar rikare men ett par babynävar hår fattigare. Med ett belåtet skratt spred han mina stackars små hårstrån över det fat som fortsatt hade plats på border och inte golvet. Det var bara att hugga in på något som nu såg ut vara pälsbelagd sashimi. Är man hungrig och tom på energi funkar det också. Dessutom har båda mina killar skött sig utomordentligt hela dagen. De har snällt följt både mina febrila shoppingsteg och dalande humör utan minsta klagan. Så även om jag inte kom hem med en ny klänning känner jag mig ganska nöjd men allra mest rörd. Nu låter jag gärna lördagen fortskrida på killarnas villkor.

Paus

Vi är på Storo och för tillfället känns klänningsjakten en aning energikrävande.

Vi

Från bröllop till ännu mer kärlek. I tisdags var det nämligen inte bara Norge som var värt att fira, utan även oss. 17 maj var också det datum jag mötte E som visade sig vara mannen i mitt liv. Jag bjuder därför på ett litet bildregn på oss i Oslo, Växjö, Arendal och Dubai. Nederst syns hur fint resultatet kan komma att bli av lite nationaldagsfirande. Fröken A önskar att en dag få bli fru B.

 

Det stundande veckoslutet

Fredag igen - härligt. Inget inbokat denna helgen vilket känns fantastiskt skönt eftersom det har varit och kommer att bli en hel del framöver. Nästa helg väntas bröllop och det betyder att jag åter igen står inför ett klänningsdilemma. Inte mig emot. Klänningen jag köpte till dopet råkade vara i vitt så den kan jag ju inte återvända. Oj, så synd... Imorgon blir det därmed helt enkelt jag som intar Oslos gator och torg för att finna den perfekta. Färg är annars inte det viktigaste, men ska nog undvika rött då det enligt gammal tradition/myt betyder att man har har haft ihop det med brudgummen. (Det har jag ju inte, och även om de flesta varken känner till eller tar denna klädsynd på allvar, vill jag ju inte heller ge upphov till några spekulationer eller dålig stämning på en sådan fin och speciell dag). Tror i alla fall det kommer att bli betydligt lättare med klänning till detta bröllop till skillnad från det förra vi var på. Då var jag tjock och gravid i vecka 30, och även om klänningen i sig var ganska fin tyckte jag att den gjorde mig till en valross på 13 cm höga klackar.

Annars då? Jorå, den spännande vardagen flyter på, chiliplantan lever och frodas, jag har gått tillbaka till både Libero och Lambi (så nu är hela familjens små rumpor nöjda), min hemlagade barnmat var inte alls uppskattad, vilket för mig var ett stort nederlag då min son annars gladeligen slukar allt som kan intas såväl via bröst som från sked och flaska. Om jag inte lyckas övertyga E med kvällens middag, (något annat än mosade rotfrukter formade som små fiskar), kanske jag borde överväga att lämna köket för gott. Lilla e är annars sitt vanliga charmiga jag, men det är förvånansvärt hur mycket skit en liten halvårsgrabb kan hitta på. Jag fryktar att den killen kommer ge mig både rynkor och gråa hår. Den dagen -  den sorgen, nu önskar jag oss alla en strålande helg!

Mikro eller inte?

Vi äger ingen mikrovågsugn för vi har tidigare inte känt något behov av någon, men den främsta orsaken är väl att det är så fult och tar plats. Nu har jag upptäckt att en mikro faktiskt skulle underlätta min vardag eftersom Lilla e nu äter barnmat varje dag. Som så många gånger förr som småbarnsmamma upplever jag nu att man slits mellan vad som är praktiskt och vad som är snyggt och smakfullt. Nyligen fick jag ge mid mig vad gäller en grön bilbanematta till Lilla e's rum, vilket annars skulle gå utelsutande i vitt, blått och rött enligt min inredningsvision. Det är möjligt att han kommer att uppskatta en matta man kan köra en bil på framför en med stjärnor eller ränder som går i ett med övrig interiör.

För E vad det nog val av ny bil som var mest påtagligt. Ett par dagar innan vi fick vårt positiva graviditetsbesked var vi och såg på sportbil. Jag är därför fullt seriös då jag medger att en av mina första tankar då plusset på stickan uppenbarade sig var:  Oj...åh nej,vad ska E säga, nu kan han ju inte köpa sportbil...?!!  Vi kom väl båda två ganska snabbt till insikt att för vår lilla bebis är det värt att offra allt, och det löste sig bra även på bilfronten. En bil modell större, men med sportsliga egenskaper. Så snygg och praktisk på samma gång. Kanon. Kan man kanske finna en mikrovågsugn med samma fina förmåga att att kompromissa till allas belåtenhet? En liten och praktisk men med designegenskaper? Kanske en som matchar vår Nespressomaskin? I så fall slår jag till direkt. Vid närmare eftertanke har vi ju vår vattenkokare framme - och den är inte heller så sexig. Jag är rädd att det snart kommer stå en mikrovågsugn i vår annars så fina kök.

Bus

Han älskar att komma krypande under bordet och bita oss i tårna med sina små söta, men så vassa, risgryn till tänder.

Klockan är inte ens två

Vi har varit på Sveriges ambassad, tagit en tur genom en trött stad, brunchat på Solli plass och hämtat bilen på Kjelsås. Nu är vi hemma. Familjedag. Mys.

Hipp Hurra for Norge!

Nationaldagen har jag i år firat på äkta norskt vis med hissad flagg på balkongen, champangefrukost hos vänner, glass, en tur i folkvimlet bland alla finklädda och glada människor, uteserveringar och inte minst en son i bunad. Några kungligheter eller barnetog har vi dock inte vittnat live utan bara från TV, vilken vi strax ska ta plats framför. Lilla e är lite sen i säng idag. Allt firande har gjort honom så uppspelt, så i skrivande stund bygger han koja med pappa E. Snart bör han sova så E och jag kan fortsätta nationaldagsfirandet med lite gott i soffan.