Packa packa packa

I morgon reser familjen E till Skottland. Där väntas långhelg med bröllop som det stora huvudmomentet. Som jag har längtat! Både ask- och orosmoln är eliminerade, barnvakt medtas och klänning är köpt. När packningen också är ordnad är det bara att börja ladda för det ska bli fest. E och jag med våra vänner i vacker omgivning. Jag ska få äta en hel middag, sittandes still på en stol, med fria händer och bara min egen mun att mätta. Jag ska inte behöva underhålla utan underhållas, fira med champange, bära smycken och skyhöga klackar till en ny fin klänning som inte riskerar att ödeläggas av gröt eller andra babyfläckar.

Ja, jag köpte faktiskt en klänning så sent som igår. Efter flera timmar i stan var jag på väg att ge upp då plötsligt, en för mig, helt ny butik uppenbarade sig. Det kändes som att finna en oas i öknen. Hallucinerade jag? Där hängde ju min klänning med sällskap av en massa andra festfina plagg. Inte den i mina drömmar, men tillräckligt bra för att vi ska kunna lämna tjatet, sökandet och frustrationen bakom oss.

Packning var det ja, och ladda, vilket i mitt fall betyder sova då jag har varit uppe sen kl. 05.00 idag. En sak till. Chilin? Är rädd att den inte kommer att överleva helgen. Kan man knacka på hos grannen med en ensam växt under armen och fråga om han kan vara så snäll och ge den vatten, ljus och lite extra omvårdnad, och med det ändå bibehålla skenet av normalitet?

Jag har som sagt hållt igång sedan kl 05.00 idag. Det anser jag ge mig rätten att vara en aning osammanhängande. Nu sängen, imorgon Glasgow. Här ska det firas kärlek. Vackert.