Svår att tyda?

Det blev en bra dag precis som jag hade bestämt mig för. Lunch med tjejerna, ett mycket trevligt dopsamtal som nästan fick mig att bli religiös och jogging efter det. Lilla e har varit riktigt go och glad idag och somnade fint för några timmar sedan. Lyckades bara komma över ett irritationsmoment under dagen...Anledningen till att jag tar upp det är att samma sak har hänt flera gånger förr och också så sent som igår.

Jag kommer in i bussen med barnvagn och det sitter folk och tar upp den lilla plats som just är tillägnade oss och rullstolsburna. Helt okej så långt, men att inte flytta på sig utan bara fortsätta att stirra får mig att undra var intelligensnivån ligger hos de här fullt mobila människorna, eller om det kanske är brist på social kompetens som är felet? Till saken hör att vid samtliga tillfällen har bussen inte ens varit halvfull, så varför inte slå sig ner på närmsta lediga säte på eget intiativ utan att man ska behöva be dem flytta. Igår var det en turistande familj, från vad jag gissar ett östeuropeiskt land, som tog upp hela platsen utan att göra den minsta antydan till att frigöra lite plats åt oss. Visst, de förstår ju inte den norska reservationstexten, men tänkte kanske att denna skylten skulle ge en liten hint.

Tydligen inte utan det blev plötsligt jag som blev sedd som en arrogant bitch när jag helt enkelt körde rakt in och det blev för lite plats kvar för hela familjen att hänga på. De stod vid sidan och såg på mig med svart blick som om de trodde att mitt mål var att köra över deras barn. Självklart ville jag inte göra det. Jag har bara under de senaste halvåret blivit så van att tackla de olika hinder som uppstår när man ska ta sig fram med barnvagn.

Men för att avsluta i postiv anda måste jag säga att många, mestadels män, är väldigt hyggliga och frågar om behöver hjälp av eller på bussen. Även när jag var gravid var det alltid någon som erbjöd mig sittplats. Det ska jag också göra den dag när jag själv åker buss utan barn.