Och mer energikrävande skulle det bli...

Vi lämnade Storo utan klänning i hopp om större lycka på Majorstuen. Det kunde vi ju hoppas på för trots att jag plöjde Bogstadveien upp och ner kom jag tomhänt tillbaka till bilen. Fanns inget annat att göra än att söka tröst på första bästa sushiställe. Lilla e lyckades där med konsstycket att inom loppet på fem minuter grabba tag i en stor klick wasabi och tack och lov hann han inte stoppa in handen i munnen. Det är inte många som hade fixat att käka wasabi på det sättet, och för en som på en hand kan räkna upp tidigare materfarenheter hade det kunnat sluta riktigt illa. Lilla e, sex månader: bröstmjölk/ersättning, gröt, rotfrukter, en sked mosad banan, lite jord - och WASABI. Hmm, jag som igår ägnade fem minuter bland barnmatsburkarna på KIWI med att resonera mig fram till om han var redo att smaka på grönsaker med kalkon. Lyckligt ovetande om att hur farligt nära han var över att hamna i ett ganska så trist scenario fortsatte han med att slita åt sig mina ätpinnar och glatt kasta dem över halva restuaranten. En halv minut sen senare var jag ett par nya pinnar rikare men ett par babynävar hår fattigare. Med ett belåtet skratt spred han mina stackars små hårstrån över det fat som fortsatt hade plats på border och inte golvet. Det var bara att hugga in på något som nu såg ut vara pälsbelagd sashimi. Är man hungrig och tom på energi funkar det också. Dessutom har båda mina killar skött sig utomordentligt hela dagen. De har snällt följt både mina febrila shoppingsteg och dalande humör utan minsta klagan. Så även om jag inte kom hem med en ny klänning känner jag mig ganska nöjd men allra mest rörd. Nu låter jag gärna lördagen fortskrida på killarnas villkor.