Onsdagen

06.30 Vaknar till ljudet av Lillkillens bubblande skratt då han har upptäckt hur kul det är att kasta sig fram och tillbaka, upp och ner, mellan resesängens mjuka väggar. Trots att jag gärna hade sovit en stund till inser jag moget att jag bör vara tacksam eftersom min son bjuder på ett sådant glatt uppvaknande. Dessutom är jag mycket medveten om de medsystrar där ute som har varit uppe sedan femtiden med sina barn.

10.15 Lillkillen somnar. Jag slänger ihop ett gäng av Svigermors fantastiskt goda lavkarbobriks, vilka min avsikt är att avnjuta med Bregott-extrasaltat och Kalles randiga.

11.30 Roffe kommer galoppernade in i vardagsrummet med en mus dinglande från munnen. Jag befarar att han kommer sluka den hel eller eventuellt sprida de små arma kroppsdelarna runt sig. Tydliggöras bör kanske att Roffe är en katt, men det gör mig inte mindre äcklad eller illa till mods. Jag rusar ut ur rummet och räddar vad som räddas kan.

14.00 Äntligen kommer mormor hem och kan säkra huset från musdelar. Vardagsrummet verkar okej, (vilket vi kan konstatera att musen inte är), och kan återgå till att vara lekyta för Lillkillen.

14.15 Vi får besök av min mormor som har med sig en present i form av en boll till Lillkillen. Boll=lycklig son.

20.00 Lillkillen har somnat för natten. Jag snörar löparskorna.

21.00 Roffe och jag ger vår relation en ny chans och delar en burk tonfisk.

22.00 Världens bästa E ringer och därmed är onsdagen fullbordad.

23.30 Gissar att jag sover.