Passar på att köpa böcker när jag är i Sverige. Jag har inga problem med att läsa böcker på norska, det gör jag gärna, men det ger en större njutning att läsa på svenska. Jag kommer alltid föredra det svenska skriftspråket. Annars är jag lite kluven vad gäller norska vs svenska. Vilket språk som klingar finast beror mycket på dialekt. När jag är i Småland längtar jag efter att höra norska, medan jag njuter av att höra ren och fin svenska i vissa delar av Norge, (t.ex. i nord och väst). Det är intressant med språk och skulle gärna utveckla färdigheter i både svenska och norska, (samt en del större språk såklart). Förra året gick jag kursen "Norsk for svensker", men det var tyvärr på en lite väl låg nivå. I huvudet är jag relativt bra på norska, men det är det ingen som vet ;) Personligen tycker jag det är så fult när svenskar försöker prata norska - och tvärtom, så jag håller på min svenska så gott det går. Bland norrmän blir det dock en väldigt förenklad svenska uppblandad med norska ord. Detta för en smidigare dialog och reducering av missförstånd. Det finns en del fallgropar, mer eller mindre kända, och jag tror mig själv ha ganska bra koll. Får se hur mitt språk utvecklar sig när min egen son börjar prata norska. Märklig tanke. Jag har närt en liten norrman vid min barm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar