Nu sover äntligen lilla e. Jag har läst lite om nattskräck och en del saker tyder på att det var det han råkade ut för i natt, men det kan också ha varit mardrömmar i kombination med t.ex. tänder som plågade honom. Vad jag förstår är nattskräck vanligast från två års ålder men kan förekomma även hos yngre barn. Det som var så otäckt i natt var att han gallskrek, vred sig, kastade sig i mina armar för att i nästa sekund stöta bort mig, och det gick inte att få kontakt med honom. Han verkade befinna sig mellan ett vaket och sovande tillstånd och jag kände mig både förtvivlad och maktlös. Det som gav till slut gav lugnande effekt var att tända lampor, gå runt och vagga honom, sjunga och dricka lite välling. Då vaknade han till, slutade gråta och verkade mest förvirrad. När han sen försökte sova vaknade han vid upprepade tillfällen med ett skrik, som om någon eller något hade skrämt honom rejält. Först nån gång mellan 02.30 och 3.00 somnade vi med lampan tänd och han höll hårt i både mig och hunden Ruffs fram till att vi vaknade och gick upp 05.00. Det var vår natt.
Nu hoppas jag att han sover länge. Det är så mysigt när han vaknar efter sin förmiddagsvila. Då hör man först en liten glad och nyvaken stämma samt en napp som kastas i golvet. Han fortsätter därefter med släppa ner alla sina gosedjur från sängen ner på golvet. När jag går in till honom står han ofta och kikar ut på de lekande dagisbarnen och skiner upp som en sol och sträcker ut armarna eller vinkar när han ser mig. Då vet man att han har sovit färdigt. En av de mysigaste stunderna på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar