Sex månader hade jag ju i mitt naiva gravidhuvud som en magisk gräns. Det var då rutinerna skulle sitta, Lilla e skullle flytta in på eget rum och sova sött nätterna igenom och amningen skulle vara ett avslutat kapitel. Jomenvisst. Vi har rutiner som funkar okej - men inte dygnet runt, spjälsängen står fortfarande i vårt sovrum och amma det gör jag både dag och natt även om jag nu har börjat trappa ner.
Men det blir ju sällan som man har tänkt sig, det insåg jag redan vid förlossningen. Ont gjorde det, men det var förstås inget chockerande. Att det skulle göra SÅ ont under SÅ lång tid - det var en aning överraskande, men att förlossningen skulle få ett så dramatiskt slut och Lilla e en så tuff start hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Det var ingen liten slemmig klump som kom upp på bröstet. Inte två stolta föräldrar som fylldes med kärlek och lättnad av att äntligen få känna och se på sitt efterlängtade barn. Vi visste vi inte om det var en flicka eller pojke eller om han ens levde. Det hördes inget skrik och jag hade knappt fått en skymt av honom innan de sprang iväg till barnintensivavdelningen. Att beskriva den rädsla, förvirring och hjälplöshet i den stunden är lika omöjligt som att sätta ord på den oändliga kärlek som jag idag känner för vår älskade son.
Lilla e återhämtade sig relativt snabbt på sjukhuset och det dröjde inte länge förrän vi insåg att det var en framåt och stark liten kille, med en stor portion nyfikenhet på livet, som hade kommit till världen. Redan då hade hade han en intensiv, sökande blick och i dag är han en välmående, glad, pigg och charmig kille. En riktig busunge som inte bara tagit över makten men som också förgyller, berikar och ger mening till våra liv. Jag är så oerhört tacksam för dessa sex fantastiska månader och att få uppleva att vara mamma samt vara en del av min underbara familj är det absolut bästa som har hänt mig.
Gratulerer med dagen fineste Lilla e.
Så fint skrivet <3 Håller med om förlossningen, det var det sjukaste jag varit med om och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle göra SÅ ont SÅ länge. Kan inte alls sätta mig in i situationen då de sprang ut med honom, fy vad hemskt det måste varit. Så hjälplöst. :/
SvaraRaderaStort grattis på halvårsdagen iallafall, lilla söta E! :D