Lillkillen är som sagt väldigt djurkär och favoriten är hunden Ruffs från IKEA. Sedan Ruffs kom in i vårt hem har det inte gått en dag utan att det har gosats. Varje morgon är Ruffs det första Lillkillen ser och oj vad det ska kramas. När vi varit borta och kommer hem, ja då är det Ruffs det ska lekas med. Vi kan säga "Hvor er hunden"/"Var är hunden?" eller "Voff Voff" så skiner Lillkillen upp och kryper genast för att mysa och leka med Ruffs. Det är nästan så det skär lite i hjärtat då han sannolikt inte kommer att få någon livs levande hund. Detta då E är allergisk och jag helt enkelt saknar det intresse som jag tycker man bör besitta för att skaffa ett så pass krävande husdjur. Jag har aldrig haft hund, men däremot kaniner, undulater, ödlor, häst och, kanske lite otippat, en get. Det närmsta en hund man kan komma kanske? Elvira hette hon och var en helt fantastikt kul individ som såg sig själv som en självklar del av familjen. Det var hon såklart, men hon hade lite svårt att förstå och acceptera att det finns en viss skillnad på vad människor och getter kan, får och bör göra. En get skulle jag kunna tänka mig, så det får bli det eller en vandrande pinne till Lillkillen. Vi får se vad E säger om saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar