Jag sitter fortfarande i morgonrock och tofflor, vilka jag har haft på mig sedan 04.30. Det var det klockslag e bestämde att det var morgon. Jag försökte med allt för att få honom att sova en liten liten stund till men förgäves. 04.55 drack jag min första kaffe medan e satt på pottan. Nu, tre koppar senare, sover e sin förmiddagslur och jag kan sitta ner och äta dagens första mål.
Innetofflorna har numera kommit att bli det första jag tar på mig då jag kliver upp ur sängen. Finns inget bättre skydd mot leksaker på golvet. Dessutom knäpper det så mycket i mina fötter när jag går. Detta knäppande låter ju såklart extra högt när jag fått e att somna, vilket har lett till att jag på kvällarna har börjat krypa, åla eller rulla ut från hans rum för att miminera risken för ett högst oönskat uppvaknande. Så bra att jag kom att tänka på mina tofflor! Jag köpte dem till att gå omkring i på sjukhuset efter att blivit uppmärksammad på förlossningsförberedande kursen att detta var bra att packa med. Då denna info nådde mina öron infann sig känsla av panik. Väskan var redan packad efter att ha köpt dubbel uppsättning av det mesta, jag kände mig väl påläst och förberedd efter ha gravidyogat, andningsövat och övertygat mg själv om att inneha en så hög smärttröskel. Bedövning var inget för mig och någon nervositet eller rädsla existerade inte utan jag såg på fölossningen med stor förväntan, spänning och glädje över att få tillbaka min kropp. Ha. Ha. Ha. Men då kursledaren helt plötsligt nämnde tofflor var lugnet smått raserat. Toffeljakt var ett faktum och istället för att inte bara gå till första bästa skobutik skulle jag absolut finna det billigaste paret. Jag skulle ju bli mor - ett ekonomiskt föredöme åt mitt barn, (eller var det helt enkelt mina småländska gener som tog överhanden). Det slutade med att jag kom hem med ett par från IKEA för 40 kr, vilka dock visade sig att vara för små. Detta försökte jag lösa genom att töja ut dem med diverse flaskor och andra föremål. Misslyckat. Jag gav upp och köpte ett par innetofflor i första bästa skobutik. Så var det med det. OM det blir en nästa gång kommer jag inte heller då vara rädd, men jag kommer tacka ja till all smärtlindring och droger som erbjuds och jag kommer defintitivt inte lägga någon energi på tofflor. Men det blev ju ganska bra till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar