Så blev man nio år yngre

Gårdagens mysiga firande av E bestod av rester från onsdagens faktiskt ganska så välsmakande paj, halvfärdiga chokladmuffins och Amarone, (vilken jag fick visa leg för att köpa). Vi tar bort parantesen och förtydligar: Jag fick visa legitimation för att köpa vin när jag dessutom hade med mig min son i barnvagn. Till saken hör att här i Norge är det 18-årsgräns för att få inhandla den typen av alkholhaltig dryck, vilket gör att jag skulle kunna tas för 17 år. Sjutton år. Någon kanske skulle ta det som en förolämpning, men jag väljer att tolka det som att jag ser ung och fräsch ut. Det är lätt att dra den slutsaten när man känner sig som en sliten småbarnsmamma med brist på sömn, glamour och socialt liv. Jag sög alltså åt mig som en svamp av den främmande mannnens felbedömning, och som jag sa till E när han blev ett år äldre just igår, är att han behöver inte känna sig gammal utan jag är ung och fräsch nog åt oss båda. Sanningen är ju egentligen att E är en man i sina bästa år, fräschare och mer attraktiv än någon annan, men man får ta vara på de små ögonblicken som kan ge näring åt både självkänsla och ego, även om så bara för stunden. Det passar väl aldrig så bra som nu att slänga in, och avsluta ett inlägg som egentligen skulle handla om E's födelsedagsfirande, med två bilder på bara mig.