En dos lyckote, tack.

Vill klargöra att jag var fullt påklädd kl 13.56 och e hade vaknat för längesen då föregående inlägg publicerades. Verklig tid var ca två timmar tidigare och jag ägnade det bara ett par minuter, men då vi har väldiga problem med vårt Internet tog det en stund att få det publicerat. Så med sagt fick jag nyligen veta att en elektriker kommer hit imorgon och ser på det igen. Tredje gången gillt kanske, det låter ju lovande. Till saken hör att de meddelar att komma någon gång mellan 8 och 16. Kanon. Blir vi hemma hela dagen imorgon också. Jag vill inte verka bitter eller negativ men jag är lika trött på Get som på den här dagen. Lillkillen har sovit väldigt dåligt den senaste tiden och det har bidragit till att jag mer trött, sliten och energifattig än aldrig förr. Kroppen kämpar mot både förkylning och höstdepression redo att bryta ut och det gör det också svårare att hålla e's tempo. Idag har han nog rivit ut varenda låda och skåp i hela lägenhetet, förbrukat tre set kläder och tilläggas bör  att varje påklädning och blöjbyte är enda stor kamp mor och son emellan. Middagen hamnade på golvet, matsalsstolarna har möblerats om, min tandborste ligger i toaletten, jord på golvet. Mitt hjärta har hållt på att stanna otaliga gånger då det tydligen är väldigt kul att snabbt klättra upp och studsa runt i soffan. En helt vanlig dag hemma med charmtrollet. Det är bara det att vissa dagar hanterar man och uppskattar det mer än andra. I skrivande stund sitter jag med en kopp humörhöjande te och hoppas det kan bjuda på en viss Placeboeffekt för jag är egentligen ingen negativ person. Jag har ju egentligen aldrig haft det så fint och mått så bra som jag gör nu med en underbar son en lika fantastisk sambo som båda ger så mycket kärlek. Vi sätter punkt där, mitt te är uppdrucket, snart vaknar e och mannen i huset âr  på väg hemåt.