Varför E inte kör sportbil

Det är en lite småkul historia som poppade upp ur mitt minne då jag i torsdags såg bilder från nyårsafton för snart två år sedan. Den ägde rum i minus trettio grader  i en liten stuga i närheten av Hemsedal. Åtta personer utan varken ström, rinnande vatten eller spegel. Norrmän utsätter sig för sådana hytteturer helt frivilligt - och jag också tydligen, vilket jag är väldigt glad för. Det var i särklass det bästa nyårsfirandet jag någonsin upplevt, och utan att bli allt för känslosam, var det på ett sätt då det gick upp för mig att jag hade "hittat hem", med mannen i mitt liv och bland människor som får mig att må bra.

När nyårslöften och planer för det nya året skulle smidas, genomfördes det ett par lekar varav den ena klassika då stelnat hett tenn blir till en figur som i sin tur talar om hur det nya året kommer att bli. Den andra gick ut på att skriva en önskan om det nya året på ett särskilt tunt papper för att sedan låta den brinna upp. Om jag inte minns helt fel så var det så att om den flög upp i luften och "brann upp/försvann" skulle önskningen slå in. Nu kommer vi till det roliga. E's och mina tennfigurer blev helt olika, men innebörden helt densamma. Vi skulle kortfattat uppleva något väldigt stort, familjärt, glädjefyllt och inte minst livsförändrade nästkommande år. Våra vänner påstod att nästa år kommer inte E och jag kunna delta i nyårsfirandet för då har vi en liten baby. Jag skrattade både med och åt dem. Jomenvisst, det skulle ju i princip betyda att E skulle göra mig på smällen där och då. Ungefär. Vad gäller lappen har jag egentligen aldrig helt berättat vad jag skrev så det gör jag här och nu. Under mitt omfattande lyckorus skrev jag faktiskt GRAVID med stora bokstäver. E skrev något i stil med fotbollskarriär på proffessionell nivå. Mitt papper svävade iväg och försvann i tomma intet. E's gjorde det inte. Då jag skrev mitt ord hade jag nog en tanke på om ett år - inte att nästa år också var så snart som två månader framåt i tiden. Men som vi alla vet var det precis så det blev. Den tänkta tenniskursen och uppsving i karriären blev till gravidyoga och mammaledighet för mig, och köpet av ny bil tog en ny vändning för E. Hurvida min önskan figurerade i detta utfall är jag inte så säker på, jag är bara väldigt lycklig över att det blev precis som det blev. Det var en kul och lättsam lek, men samtidigt lite skrämmande att tänka vad som hade skett- eller inte skett om det hade stått något helt annat på pappret.