Min goding

Det spelar ingen roll hur många datorer han förstör, gubbar han skrämmer livet ur, hur många mathyllor han välter eller ålderstecken han ger sin mor. Denna lilla kille kan få mig att smälta och gå från en smula bitterhet till oändlig glädje på ynka två sekunder.

  

Handla med barn

Det är måndag. En dag som brukar vara bra till att handla mat och samtidigt få bloggmaterial serverat - så också idag. Lillkillen gör en aldrig besviken. Jag ställde korgen på vagnen, framför hans fötter, utan att riktigt tänka mig för. Det funkade nämligen när han var lite mindre, men nu tycker han det är väldigt kul att tömma varorna på golvet. Ingen mening att ens försöka så jag fick helt enkelt ta vagnen i den ena handen och korgen i den andra. Det kräver ju lite extra fokus från min sida och en mamma utan händer öppnar en mängd möjligher för en hyssuktande kille som lilla e. Kasta mössan x antal gånger, riva ner frukt och en och annan pestoburk, skrämma gubbar och så vidare. Jag ställde därför ifrån mig korgen så gick jag med e och hämtade varorna till den istället. Det funkade bra tills jag märkte att någon hade tagit fel korg och kompletterat mina varor med snabbnudlar och fiskepudding som jag inte riktigt ville kännas vid.  Det fick mig att tänka på då jag själv var barn och det hände att jag smög ner godis i andra föräldrars vagnar och korgar så att deras barn skulle få sig en trevlig överraskning. Helt enligt den då rådande Vi-barn-mot-alla-vuxna-gemenskapen. Sött kan tyckas. Söt tyckte också en äldre dam att e var där han för ett kort ögonblick satt och såg väldigt oskyldig ut då hon passerade oss. Hon stannade upp, klappade e och kallade honom nydelig innan hon vände sig mot mig och kläckte ur sig något i stil med att det inte kan var något besvär att ha med sig den lille söta och snälla gutten för att handla. Lilla e log. Jag försökte. Tanken slog mig att det existerar nog ingen Vi-vuxna-gemenskap.

Det är svart

Lillkillen kom åt min lilla dator ett par sekunder och nu är hela skrivbordet borta. Åtmintone ikonerna och det är liksom tomt och..helt..svart. Vad har han gjort? Eller viktigare - hur löser man det? Starta om datorn var ingen lösning. Hjälp mig.

Sex på CC Vest

Jag hittade mig själv i en sådan där "fråga-sex-personer- på-stan-spalt".
Det stödjer mina reflektioner angående val av intervjuobjekt.

Han går!!

Japp, vår lilla kille har idag, vid upprepade tillfällen, tagit så mycket som sju steg. Vi har försökt fånga det på film utan större framgång. Det blev som jag sa, i slutet av oktober, innan ettårsdagen. Jag har tyvärr inget som styrker detta heller, (har letat i bloggarkivet), men ni får helt enkelt lita både på det och att vår son numer kan titulera sig som fotgängare. I arkivet fann jag istället en bild som visar starten på e's mobila liv. En knappt fem månader gammal "baklängeskrypande" liten e. Vi var löjligt stolta redan då. Det var vad man kan kalla Lugnet före stormen.

Sovvägran och körglädje

Vill. Inte. Sova. Måste. Köra. Bil...

Väsentligheter från igår

Lördagen fortskred med att E, mycket väl förtjänt, valde att se x antal fotbollsmatcher, vilket lade grunden till mitt beslut att ta med sonen på lite shopping. Man får passa på, för om han brås på sin far och om jag tyder signalerna korrekt, är det inte så länge till jag kan slita vår lilla e från fotbollssoffan för att gå i butiker med mamma. Igår gick det alldeles utmärkt och jag handlade enbart till mig själv. Två strumpbyxor. Inte den stora shoppingen, men vad som är av större betydelse var att e plötsligt reste sig från golvet och gick tre steg. I fredags påstod E att e hade gått samma antal steg, men jag var en aning skreptisk för jag har tidigre bara sett honom fixa ett. Nu tvivlar jag inte längre - snart springer han. När e senare hade lagt sig för sin uppladdningssömn för att klara målet om fem steg idag, parkerade två stolta föräldrar sig i soffan med rött vin, Notting Hill och en första Wordfeudmatch oss emellan. På norska, så jag skriver inte vem som vann. Överflödigt och ordutfyllnad. Sammanfattningsvis en bra dag och ännu finare kväll. Halloweenfirande de luxe.

Senaste dygnet

Igår blev vi bjudna på riktigt god brunch bestående av te,  nybakade scones och smoothie. Efter en mysig eftermiddag tog vi en promenad hem. En efterlängtad E kom hem från en väl presterad jobbvecka och tillagade en fantastisk god indisk middag. När e hade somnat blev det inte helt otippat vin, Idol och fortsatt sedvanligt fredagsmys. Det är norska Idol här i vårt hem och en av mina favoriter är Vegard. Kanske för att han påminner om min lillebror? Till utseende - inte sångtalang. 

Idag gick jag inte upp förrän klockan nio och möttes av två storstädande killar. E med stor trasa och stor dammsugare. Lilla e med liten trasa och liten dammsugare. Så nu sitter jag i en alldeles ren och ljus lägenhet. Fantastiskt jobbat, men det får ju förstås mig att känna mig...tja.. ganska så..kass. Jaja, nu ser jag fram emot en mysig familjelördag i en nystädad lägenhet. ♥ ♥ ♥

Idag gjorde vi det

Trotsade regnet. Vi väntar på bussen för det är fika på g. Kan ju inte bli en bättre start på fredagsfirandet. 

Trotsigt

Klockan är redan eftermiddag och jag kan inte komma på en vettig sak som vi har gjort sedan vi vaknade. Inne är det bloggtorka och ute är det blött. Jag har funderat på att ut och trotsa det trista vädret men det har ännu inte blivit handling av tanken. Det pågår förvisso trots här inne också. Det är en liten kille som inte alls är på humör. Han sken upp en stund efter att han skrämt mig halvt till döds. Jag kunde verkligen inte hitta honom, men så klarade jag att lokalisera en busig liten stämma. Han hade lyckats krypa in i ett skåp och nästan fått igen dörren och där satt han och skrattade när jag hittade honom. Min höjdpunkt var nog snarare då e sov och jag stängde av allt av elektronik, släckte lampor och bara satt stilla och njöt av tystheten och en kaffe. Nu är frågan om vi ska hoppa i gummistövlarna och bege oss ut. Det låter ju vettigt.

Foreldre og barn

Finaste, finaste E har överraskat mig med en prenumeration på Foreldre & barn.♥ Om det inte vore för den lilla krabaten hade jag intagit soffläge nu på en gång, för att på det mest avkopplande vis, suga åt mig allt av intresse och kunskapsvärde. Jag har faktiskt inte läst varken föräldrartidningar eller föraldrarforum på nätet sen jag var gravid, så det kan tyckas vara på tiden. Lillkillen har dock överlevt snart ett helt år och mår utomordentligt bra med enbart erfarehenheter, tips och råd från familj/vänner/bloggmammor/hälsopersonal och inte minst en god portion sunt förnuft.

 

Nytt hyss

När vi trotsade regnet och begav oss mot affären hade jag helt glömt att lilla e (dumt nog) hade fått hålla lite i nycklarna på väg ner för trappan. Det blev jag påmind om ganska rejält när han valde att kasta nycklarna farligt nära en brunn. En slump? Hmm...

Ångesten ska elimineras

Jag gjorde det! Jag bokade en tandläkartid. Så om någon skulle önska att se mig de kommande dagarna kan det vara aktuellt att tänka om. Jag håller mig inne, borstar, fluorar och tandtrådar som aldrig förr. Egentligen har jag aldrig haft någon tandläkarskräck. Tvärtom. Tidigare lade jag mig gladeligen i den mycket bekväma tandläkarstolen för en stunds frånvaro från omvärlden. Lite som på bio. Det är inte heller eventuell smärta eller en främmande persons händer i min mun som skrämmer mig.  Nej, jag är fullkomligt livrädd för att bryta sviten av hålfria tänder. Jag befarar en risk för att gå ett sådant misslyckande till mötes då det var allt för längesedan jag besökte tandläkare. Ångest. E har till och med bokat om ett möte och ska avstå den heliga fotbollsträningen för att det faktiskt ska bli av. Det finns ingen återvändo. Jag hoppas på att det kommer kännas bra när det väl är gjort. Som efter förlossning och pedikyr. 

Sympatiborstande son

Sådan far, sådan dotter?

Efter att inte ha köpt toapapper igår heller (jo, vi uträttar våra behov och ja, vi torkar oss.  Nödreserver), försöker jag finna en förklaring till mitt bristande minne. Resonerandet lutade åt att det säkert är för att allt fokus är riktat mot min son och hans välbefinnande, vilket innebär att det inte finns så mycket utrymme till annan tankeverksamhet. Detta grundat på jordmorens tröstande ord när jag som gravid beklagade mig över mitt ständiga förvirrade tillstånd. Hon sa just att det betyder att jag kommer att bli en bra mamma som alltid ser och handlar efter barnets bästa. Självklart är det ju så! Mitt dåliga minne och min fortsatta förvirring beror ju på att jag är en så enastående mamma. MEN, så fick jag denna kommentar av min pappa efter att han hade läst mitt inlägg om ämnet.

Det är någon som känner igen sig och jag minns. Jag har kommit till insikt..Mitt dåliga korttidsminne behöver inte nödvändigtvis betyda att jag är en god mor till min son utan helt enkelt att jag är dotter till min far. Inte fy skam det heller. Det känns nu helt okej att vara en aning glömsk och förvirrad ibland.

Dukar vs bilar

Igår såg det ut så här:

 

Idag ser det ut på detta vis:

Slutsats:

Vårt vitrinskåp är numera ett garage.

Uppladdade

God morgon. I skrivande stund har e precis fått i sig sin frukost och jag min första, och kanske enda, kaffe för dagen. Igår tillagade jag fyra koppar och jag fick i min en. Jag hyser nämligen en väldig rädsla för varma drycker ihop med barn, vilket leder till att jag strategiskt placerar ut kaffekopparna på högst oåtkomliga ställen. Detta är ju såklart upplagt för glömska. Kaffet står i säkert förvar till det att jag (eller E) finner dem ett i ett avsvalnat tillstånd. Nu är jag dock koffeinladdad och redo att beta av tisdagen som i punktform ser ut enligt följande:

• Köpa toapapper
• Boka tandläkartid (bara tanken gör mig illamående och slukar säkert två tredjedelar av min energikvot)
• Träffa C och lilla M

Fulladdat litet energimonster

Sviktande minne

Jag vet inte vad som har skett med mitt minne. Tidigare gick jag runt som en levande kalender med födelsedagar, telefonnumer, planerade aktiviteter, måsten och annat viktigt i huvudet. Mitt långtidsminne är fortsatt bra, nästan så att det är skrämmande ibland, men korttidsminnet har numera behov för en uppdatering.

Exempel från idag:

Jag har haft ett enda litet mål med dagen och det var att handla toapapper(akut), ägg, gröt, hallon, kesam och frukt. Inte så svårt. I butiken efter att precis har dragit kortet kom jag på mig själv att ha glömt gröten och får springa tillbaka för att ordna det. En tjugo minuters promenad senare var vi hemma och samma stund som jag har burit upp barn och varor i trappan kommer jag på att jag har glömt det viktigaste av allt: toapappret! Inte nog med att det redan var någon slags Barnen-i-Bullerbyn-ska-handla-falukorv-effekt, insåg jag att äggen inte var med hem, men jag vet att jag har betalat för ett 6-pack för det står tydligt på kvittot.

Det har tidigare inträffat vid samma butik att äggen har ramlat ur påsen, från vagnen, ut på vägen. En syn som har fått mig att se ut som en värpande höna och därför föga troligt att samma sak har skett idag igenutan min kännedom. Vad som har hänt med äggen är ännu ett mysterium men det är högst sannolikt att jag finner dem i en garderob eller otippad förvaringslåda om ett par dagar. Kanske om ett par veckor då lukten säkert kan avslöja dess gömma. Vid nästa handlingsförsök får jag väl ta hjälp av Atrid Lindgrens falukorvssång, likt barnen i Bullerbyn, men byta ut falukorv mot toapapper.

Nu vill jag hava toapapper på denna sköna dag
och det ska vara toapapper av allra bästa slag.
Ja det ska vara himla gott och flera meter lång
och föras hem till Holmenkollen  med munter lek och sång.

Eller skriva en lapp.

Smak av pistage?

E har köpt hem glass, så kallad Pistageglass. Första gången han åt sådan glass framför mina ögon var jag i full färd med att stoppa fingrarna i halsen på honom, påbörja konstgjord andning samt ringa nödnummer. Killen är ju nötallergiker!! Han försökte lugna mig med att det var pistageglass utan nötter. Vadå utan nötter? Sist jag åt pistage var det en nöt. Fortfarande vid liv och utan andningssvårigheter frågade han mig hur många t.ex. jordgubbar jag tror det finns i jordgubbsglass? Då klarnade det lite. Jag är ju fullt medveten om att det är inte är speciellt många jordgubbar som har behövt sätta livet till för att producera ett vanligt paket glass i Big Pack-stil. Så när jag såg glasspaketet igår kollade jag på innehållsförteckingen noga, dels för att jag hemskt gärna vill behålla min älskade välmående och i liv, och dels av ren nyfikenhet. Mycket riktigt står det (översatt till svenska): "Kan innehålla spår av nötter". Enda gången order "pistaje" förekommer är inom parantes, som en arom i mängden. Alltså är pistagenötter inte en av ingredienserna till denna pistageglass. (Hela innehållsförteckningen är skrämmande i sig, men det är en annan diskussion). Jag tycker det mest är märkligt att jag känner mig lurad av nötfri pistageglass, men blir inte det minsta förvånad av att fabriksproducerad guacamole knappt innehåller ens ett spår av avocado.

Leksöndag

Lillkillen har idag haft besök av kompisen H som är två månader äldre. De har busat och kramats, lekt med bilar, skjutsat varandra och jagat bollar. Fullt upp i vardagsrummet med andra ord. Ibland försvann de två dock till Lillkillens rum i tron om att de inte längre hade vuxen övervakning. Två små, tuffa och charmiga grabbar.

Så inne

Helt enligt tradition har jag inlett söndagen med Nyhetsmorgon, där idag toffsen hyllades av gästande frisör Emir.Toffs är hett och inne. Detta betyder att jag går omrking här hemma och är trendig- alldeles ovetandes. Varje dag pryder denna simpla frisyr mitt huvud, vilket man också kan se på de ständiga just-in-case-hårbanden runt mina handleder Helt utslitna trots att de är ganska nya och mina hårbandsinköp håller snart samma takt som blöjpaketen. Visserligen har jag tjockt hår, men inte sååå tjockt. Tror heller inte att mina handleder är oroväckande stora utan att det helt enkelt är flitigt användande som förklarar slitaget. Det kostar att ligga på topp.

Kvällen igår

E var inte hemma och lilla e somnade tidigt så jag hade hela kvällen för mig själv. Jag hade tidigare under dagen smidit planer hur jag skulle födriva denna så kallade egentid och valde mellan vad som följer:

1. Bada badkar.

2. Påbörja en sjunde(?!) genomkörning av Sex and the city-boxen.

3. Städa.

4. Läsa.

Det blev ingen av ovanstående aktiviteter. 

1. Bada badkar låter ju väldigt mysigt. I teorin. Naken bland tända ljus, väldoft, kanske lite musik i bakgrunden och en bra bok. Detta är ju såklart mysigt även i praktiken. I två minuter. Ungefär så länge känner jag avkoppling innan det börjar det övergå till att jag ligger och stirrar upp i taket och tänker jaha, och nu då? En bok är ju också en fin tanke, men jag förstår verkligen inte hur folk får det till? Hur gör man för att inte vattenskada boken? Jag har försökt men det slutar antingen med att jag sitter upprätt i badkaret med händerna sträckta långt över huvudet. Ej skönt. Eller finner jag en behaglig läsställning, men en sådan innebär, för mig, att ha åtminstone en hand som stöd under vattenytan för att ligga med huvudet över den, (stor fördel när man läser). Varje bladvändning blir till en enda stor kreativ utmaning för att inte badskum och vatten ska ödelägga allt. Njutningen liksom uteblir.

2. Väldigt nära att det blev Sex and the city, men om jag skulle falla tillbaka till ett tidigare beroende ville jag göra det fullt ut. Mina plöja-tv-serier-kläder låg i tvätten och inte minst saknades en burk Ben&Jerrys. Det kändes helt enkelt inte rätt. Dessutom skulle Sex and the city späda på min redan omfattande avundsjuka på alla som har eller ska resa till New York i höst/vinter.

3. Städa? Ha ha.

4. Läsa skulle jag gärna göra (på land) men jag var också väl medveten om att jag skulle fixa max ett halvt kapitel innan ett sovande tillstånd skulle vara ett faktum. Det kanske skulle funka bättre i badet trots allt.

Så vad gjorde jag? Hmm. Jag åt bär, nötter och yoghurt, besökte en ganska stilla bloggsfär och gick sedan och lade mig i sängen och såg lite på en dokumentär om en tjej som skulle förlänga benen. Intressant. Kan det vara värt att gå igenom en så udda, och vad jag förstod en ganska riskfylld, operation för att få två cm längre ben? Undrar hur mitt liv skulle se ut som 166 cm lång? Lite zappande senare konstaterade jag att lördags-TV är usel och så somnade jag. Det var min kväll det.

Lördagsgott

Oj oj, här är det någon som har haft ärtfest. 

Älg i stan

Tidigare idag packade vi in oss i bilen för att inta Majorstuen med kaffe, Bondens marked och lite shopping. Mitt i Bogstadveien varnas det numera för älg, vilket min tyska vän inte var sen att notera. Även om jag själv är skandinavisk kan jag tänka mig att det känns en aning exotiskt att springa på skogens konung i centrala Oslo.

En svensk, en skotsk, en tysk

'Girls night'

Åtta härliga tjejer, sex olika nationaliteter, väldigt lite barnsnack, hemmalagad pizza, mousserande och en massa annat gott. Inte minst, en fantastisk värdinna som bjuder på Dirty Dancing i hela vardagsrummet. Enkelt recept på en fenomenal kväll.

Jag känner fredag

Det är fredag, det varken regnar, snöar eller blåser, kylskåpet är fyllt av nybakta kakor, ikväll väntas tjejkväll för mig och grabbkväll för E och e. Jag tror mig veta en liten pappig kille som glädjs åt denna fördelning. Det känns bra.

Pappa är bäst...

...och det är inte kul när han ska till jobbet.

Säkra chokladmuffins

När vi har tema bakverk kan jag ju passa på att bjuda på mitt favoritrecept, :

Vitkrämiga kladdmuffins. (De har figurerat lite här och var och än så länge har ingen spottat ut dem (vad jag vet) ).

100 g smör 2 ägg 2 1/2 dl socker 4 msk kakao 2 tsk vaniljsocker 1/2 tsk bakpulver 1 krm salt 2 dl vetemjöl Philadelphiaost Vit choklad

Sätt ugnen på 175°C. Smält smöret i en kastrull och låt svalna. Vispa ägg och socker försiktigt, inte för länge, men så att det blir väl blandat. Häll i övriga ingredienser och blanda. Rör- vispa ej. För att minska risken för klumpar  blanda alla de torra ingredienserna i en bunke och häll det sedan i äggsmeten. Häll upp smeten i formar och låt muffinsen gräddas i ca 9-10 minuter (beroende på hur kladdiga du vill ha dem) i mitten av ugnen. När muffinsen har svalnat smält vit choklad och blanda med ungefär samma mängd philadelphiaost. Smaksak. Jag brukar ta ca 300 g av varje. Bred ett lager av krämen på varje muffins. Snåla inte. Låt stå i kylskåpet en god stund innan servering. Njut! Okänd italienare med min muffins på en båt i Oslofjorden 

När mannen är borta...

...och barnet sover...

Jag kommer aldrig att bli för gammal för smet och slickepott.

Det pågår bak av Snickerskakor till morgondagens 'Girls night' hos S:

Ingredienser

• 1 liter Rice Crispies ( I Norge har jag bara funnit det på MENY)
• 1 dl kokos
• 1 tsk vaniljsocker
• 1 burk jordnötssmör
• 1 dl strösocker
• 2 dl ljus sirap
• 300 g choklad

Blanda ihop rice crispies, kokos och vaniljsocker. Häll en burk jordnötssmör, sirap och strösocker i en kastrull och värm ihop, OBS! det får inte koka. Blanda ihop alla ingredienserna och bred ut på en bakplåt med bakplåtspapper under. Smält chokladen och bred över kaksmeten. Ställ in i kylen tills det har stelnat. Ta ur och skär i fyrkanter.

20 oktober

Barnvakt visade sig vara ett svårlöst case så det blir dessvärre inget Event för mig ikväll. En besvikelse eftersom jag verkligen hade sett fram emot det. Jag ska dock inte klaga för vi har haft en mysig dag med våra nyfunna vänner. Det blev promenad i höstsolen och fika på Bogstad gård. 

Jag insåg också att det är den 20 oktober idag, vilket är ett speciellt datum, då de sötaste systrarna S och I - döttrar till en av mina bästa vänner A, fyller 4 och 2 år idag. Stort GRATTIS till er!!



Hårfint

Lillkillen vaknade upp med en härlig morgonfrisyr idag. Den är betydligt värre än vad den ser ut att vara.

Kanske han vill ta efter den frisyr som jag hade i samma ålder. Den hoppas jag inte var värre än vad den ser ut att vara.

Liten, söt OCH stark

E frågade mig om jag köpte chilin för att den var söt. Hur gärna jag ville svara att "Nej, det var för att den förhoppningsvis är stark", var det ju den uppenbara sötheten som fick mig på fall. Jag är svag för sådana små gulliga ting.