Så, då har vi kommit in från en joggingtur i hopp om att en dag kliva upp på vågen med samma entusiasm som min son. Det gick ganska bra och jag blev kallad 'sprek', (ett bra norskt ord), av en 70-årig man. Orden gjorde mig glad och det kan ju tyda på att jag inte är allt för bortskämd med komplimanger. Den bistra verkligheten som småbarnsmamma? Lillkillen tyckte inte alls det var kul att sitta i vagnen idag och ett tag var jag rädd för att återuppleva ett liknande scenario som i Hovden i påskas när jag var tvungen att bära honom hem. Det hade nog inte varit fysiskt möjligt idag och tack och lov kan man nu muta honom med riskakor och frukt istället för att tvingas blotta brösten hej vilt. Annars går dagen åt till att försöka finna barnvakt till imorgon kväll. Det är inte det lättaste då familj och vänner inte ens befinner sig i samma land, så jag vet liksom inte var jag ska börja. Åter igen en bister verklighet man kan få gå till mötes som småbarnsmamma. För att inte låta allt för bitter väljer jag att nu avrunda med en bild från den där Hovdenturen.
Vilken härlig bild! När det är sådant väder går det bra med lite kyla. :)
SvaraRaderaSv: Tack så mycket! Jag är så glad att vi flyttat till Sverige o slipper ha grabben på dagis i Norge faktiskt, det är så mycket krångel och jag vill gärna att lillen ska få riktig mat på dagen o inte bara mackor, det får man leta länge efter i Oslo ;)
Hur går det för er med den biten? Fått dagisplats?
Kram