I lördags, när E var ute på festligheter, tänkte jag passa på att belöna mig själv med lite sömn. Det var min tanke ja. När jag precis hade somnat väcks jag av Lillkillens dammsugare. En leksak som han fått av mormor och morfar efter att ha läst mitt inlägg "Hem under uppdatering". Leksaken i fråga låter/skrattar/tjuter om man trycker och drar den mot golvet - annars är den helt tyst. Bortsett från natten mellan lördag och söndag. Utanför sovrumsdörren var det fullt liv på den lilla dammsugaren. Ibland tystnade den en stund men så var det snart igång igen. I sängen låg jag ensam och förstelnad och lyckades med konstycket att skrämma upp mig själv. Spökar det? Var det en tragiskt omkommen liten pojke som satt i vardagsrummet och lekte med min sons leksaker? Är det någon som önskar att driva bort oss från lägenheten? Jag menar, vi vet ju inte vad som tidigare skett innanför väggarna som numera är vårt relativt nya hem. Så höll det på i mitt huvud och oj vad jag längtade efter att få hem E och hans alltid lika logiska förklaringar. Han gör mig så lugn och så trygg. När jag äntligen hörde honom öppna dörren kom det inte ett ljud från dammsugaren och det förblev tyst en längre stund. Men så plötsligt började saken låta värre än aldrig förr, precis som om nåon hade retat upp den ordentligt. E kom mycket riktigt med en logisk förklaring, och som den gentleman han är klev han glatt upp ur sängen, hämtade leksak och vertygslåda. Jag får sedan äran att se på min älskade, en aning onykter, iklädd enbart boxershortsen, stå och skruva och avlägnsa batterier mitt i natten. Fantastiskt. Denna gång kanske jag eventuellt kan medge att det var ett par trötta batterier som låg bakom allt, men jag erkänner att jag tycker spökerier, andar osv är både lite skrämmande, intressant och spännande. Någon gång måste jag besöka ett medium.
Det var då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar