Eller nja, ofta handlar det nog snarare mer om en mesig mamma. Men, jag litar faktiskt inte på alla hundar, i synnerlighet inte ihop med barn. I området där vi rör oss bor också många hundägare så vi stöter dagligen på hundar i diverse format, vilket gör e nyfiken och glad. Ibland är intresset ömsesidigt hund och e emellan och då kan det hända att dem får hälsa på varandra. Nu senast var det en schäfer som fick upp intresset för en lika exalterad e. Jag bytte några ord med hundägaren och frågade om hunden var van vid barn och om e eventuellt kunde få klappa. Jag fick till svar att "Nja, han biter ju inte av något, men..." Hon behövde inte avsluta sin mening för vi var strax väldigt avlägsnade. Det låter ju bra att e får behålla alla sina kroppsdelar, att de kanske bara blir lite naggade i kanterna efter lite klappande i all välmening. Tyvärr e. Inget hundgos idag. Jag kan dock erkänna att ibland kan jag säkert släppa lite på tyglarna. Som här, när lilla e och lilla Smilla har funnit varandra under midsommarfirande i Sverige. Man ser ju hur rädd jag är för att e ska bli uppäten av Smilla som är en liten, snäll och barnvänlig hund och nu dessutom nybliven mamma. Men så är jag ju egentligen ingen hundmänniska, men ett stort Grattis till dig Smilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar