Sviktande minne

Jag vet inte vad som har skett med mitt minne. Tidigare gick jag runt som en levande kalender med födelsedagar, telefonnumer, planerade aktiviteter, måsten och annat viktigt i huvudet. Mitt långtidsminne är fortsatt bra, nästan så att det är skrämmande ibland, men korttidsminnet har numera behov för en uppdatering.

Exempel från idag:

Jag har haft ett enda litet mål med dagen och det var att handla toapapper(akut), ägg, gröt, hallon, kesam och frukt. Inte så svårt. I butiken efter att precis har dragit kortet kom jag på mig själv att ha glömt gröten och får springa tillbaka för att ordna det. En tjugo minuters promenad senare var vi hemma och samma stund som jag har burit upp barn och varor i trappan kommer jag på att jag har glömt det viktigaste av allt: toapappret! Inte nog med att det redan var någon slags Barnen-i-Bullerbyn-ska-handla-falukorv-effekt, insåg jag att äggen inte var med hem, men jag vet att jag har betalat för ett 6-pack för det står tydligt på kvittot.

Det har tidigare inträffat vid samma butik att äggen har ramlat ur påsen, från vagnen, ut på vägen. En syn som har fått mig att se ut som en värpande höna och därför föga troligt att samma sak har skett idag igenutan min kännedom. Vad som har hänt med äggen är ännu ett mysterium men det är högst sannolikt att jag finner dem i en garderob eller otippad förvaringslåda om ett par dagar. Kanske om ett par veckor då lukten säkert kan avslöja dess gömma. Vid nästa handlingsförsök får jag väl ta hjälp av Atrid Lindgrens falukorvssång, likt barnen i Bullerbyn, men byta ut falukorv mot toapapper.

Nu vill jag hava toapapper på denna sköna dag
och det ska vara toapapper av allra bästa slag.
Ja det ska vara himla gott och flera meter lång
och föras hem till Holmenkollen  med munter lek och sång.

Eller skriva en lapp.